There's no way that I'm leavin' the best part of me
Hittade denna bild från i somras. Vilken underbar tid!
Andrea, Fanny och jag sågs nästan varje dag och levde livet.
Morgonen började med debatt på engelskan följt av samhällsekonomiprov och sedan redovisning på NKn.
Full rulle hela dagen med andra ord. Men nu är det i alla fall skönt att det är gjort, jullovet närmar sig och allt fler prov kan bockas av i kalendern. Grymt skönt!
Frida och Jennie åkte till Sundsvall idag också och jag är väldigt avundsjuk! Jag vill också bort bort bort.
Vad mer har jag lyckats med idag då?
Jo, krocka med asfalten... Hade varit och handlat och skulle hoppa upp på cykeln, nu vet när man skjuter fart och har en fot på trampan? Vad händer? Jo, jag fastnar med min klump till väska och störtdyker i backen.
Lyckas träffa den enda vattenpölen på parkeringen och mosa en av yoghurtarna.
Skrapar upp knäet och handleden och min egen stolthet fick sig nog en smäll också.
Nä men jag bjuder på den, jag är så jäkla klantig och någon hade nog fått sig ett gott skratt när jag låg där i vattnet.. Tack gode gud så var det bara en snubbe i rullstol som såg.
Men nu sitter jag här med ett uppskrapat knä som gör nå jävulskt ont, massa grus och smuts kvar som inte går att få bort heller, det ser ut som om jag har ett extra knä. Ser ut som halta Lotta när jag går också.
Men men, sånt är livet här i världen. Lite spänning i vardagen.
