Dan efter doppare dan

Idag tog jag en riktig sovmorgon i morse men inte tillräckligt börjar jag känna nu.
Jag har bara legat i sängen och sett Desperate Housewives avsnitt på datorn och tagit det lugnt.
Sen vid fem for vi till farmor och farfar för ännu en julmiddag och självklart hade de inte lagat något vegitariskt åt mig.. Men jag förstod det så jag hade med mig mat i från mamma.
Det var väl inget speciellt som hände där, de åt och åt bara och efter att jag ätit så la jag mig i soffan och somande.
Jag hade en så jävulsk huvudvärk och det har jag fortfarande, det är inte kul vill jag lova!
I morgon blir det stan och mellandagsrean, hoppas jag i alla fall. Jag får väl hålla tummarna.. För jag hade verkligen sett fram emot det.
Sen så ska vi förbi Magnus och Ulrika eller egentligen Alvar och Ture en stund innan de åker hem till Stockholm igen.
Det är är ju första gången på nästan två år som vi träffar dem och allra första gången vi träffar Ture.
Det är något som verkligen suger, jag önskar att de kunde komma upp hit oftare. Jag är ingen släkt människa, eller jag har ju inte ens så många släktingar här i Umeå heller men familjen Karlsson är några som jag verkligen gillar och har alltid gjort. Så det är väldigt tråkigt att man inte ses oftare men jag hoppas de kommer upp under våren annars blir det ju inte förens i sommar som vi ses igen.
Näe, nu måste jag gå ut med hundarna, vi har ju två hundar nu när Fredrik är här och jag verkligen hatar hans hund.
Hata är ett starkt ord och jag är ingen hatisk människa men jag står inte ut med hunden!
Våran hund är rena drömmen och Zorro är en pain in the ass. Han är nästan döv vilket gör att han ja, inte hör någonting man säger åt honom, han hårar som sjutton (värre än katten) så jag springer så fort han kommer i närheten, när han vill gå ut så står han vid ytterdörren (= precis utan för min dörr också) och låter på nått konstigt sätt, han skäller inte riktigt utan han gör nått annat och det blir aldrig tyst. Jag vill ju heller inte gå ut med han så.. Men när man väl är ute och går så stannar han var 5e meter för att lukta sen måste man bokstavligen slita honom därifrån och att ha honom lös är inte att drömma om. Medan Filur kan man gå och ha lös och han stannar nästan ingenting och gör han det så vet man att han springer ikapp en efter några sekunder. Dessutom hinner man ju få upp lite fart också.
Näe, tacka vet jag Filur.

puss

Kommentarer
Postat av: sofialedin

ahhahaa, och glaaa äru också!

2008-12-26 @ 01:33:45
URL: http://sofialediin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0