Baby girl you know that I just wanna take you to the spot
Då var man tillbaka till verkligenheten igen. Första dagen på mimer och jag ska faktiskt inte klaga.
Jag tror faktiskt det kommer att bli ganska bra där. Dock kommer trapporna döda mina knän och papperstallrikar och plastmuggar är väl inte det roligaste men det kunde ju ha varit värre. Dessutom verkar det finnas en lösning på mitt knäproblem, nyckeln till hissen. haha.
På vårat två och en halv timma långa hål satte vi oss på Waynes och fikade. Att ha nära till stan kommer säkert leda till tomma plånböcker för väldigt många på Mimer, speciellt när det är dålig mat, vilket tyvärr är lite för ofta.
Vädret är ju också verkligen på topp just nu.. Tror att det är dags att ställa bort cykeln nu och plocka fram busskortet. Nu önskar jag att jag bodde på Böleäng, det känns ju inte direkt bra att åka buss från mig in till stan. Det värsta är att det troligen går fortare att cykla än att åka buss.
Men nu måste jag skriva lite på bokredovisningen innan jag ska till stallet, där blir det att catcha up med Olivia, det behövs.
