Sara Swanström

Det är ju kul att jag vill ha semester efter att ha jobbat en vecka... Smått less redan men det är väl så här livet ska vara nu?
Har de senaste tre timmarna försökt skriva ihop en byrå till hallen och det går rätt åt helvetet. Har gjort illa mig ett X antal gånger, skruvat i fel skruvar, hållt på i evigheter med att försöka fatta instruktionerna och monterat ihop fel sakar. Har inte varit långt ifrån att bryta ihop och slänga ut skiten och jag vet inte hur många gånger jag önskat att Andrea varit här. Det är hon som är proffset och inte jag! Det blir helt klart fortsättning följer på det här........

Jag har jobbat som ett tok i helgen och det märks verkligen att lönen har kommit in på allas konton, det var inte en lung stund varken på fredag eller lördag.
Igår blev det ju utgång också med några fina och jag hade ruskigt trevligt! Älskar när man träffar en massa roliga människor då man är ute. Mådde dock sämre än vad jag förtjänade imorse, jag skyller på att jag varken åt eller drack innan jag la mig. Sjukt orutinerat.
Jobbade några timmar idag men som tur var kom det lite gäster och jag hade severingen så det var värre för den andra tjejen. Nu är det sofflägen fullt ut som gäller!

Fikade med finaste Olivia idag, timme efter timme med en massa behövligt snack. Skönt att prata med någon som förstår precis vad man menar när man inte kan förklara det.
I helgen blir det jobb, jobb, jobb och äntligen ska chefen och jag göra ett riktigt schema men det är ju inte en riktig helg utan utgång så självklart ska det också hinnas med!

Livet rullar på som vanligt och det känns sjukt konstigt att folk har börjat gå till skolan medan man själv inte har en jäkla aning om vad man ska göra med sitt liv.
Har i alla fall tagit en promenad men Andrea ikväll, mitt eget lyckopiller. Och imorgon ska jag äntligen få träffa Olivia för första gången på ca 247 år.. Som jag har saknat henne!!

Ja, jag och bästa vän packde ju väskorna och drog till Nice och jag hade två underbara veckor med min andra halva. Det är helt sjukt vad mycket vi har hunnit med och varit med om, men det här nog varit mina två bästa veckor på väldigt väldigt länge. Vi har flygit till Stockholm och mött en man som var full som en kastrull vid 5 på eftermiddagen och som hade kastat bort sitt bagage och inte kunde ta sig hem till Luleå längre, sovit på Rest and Fly, stigit upp klockan halv 4 för att ta flyget till Nice vid 6, låtit tiden på flyget gå genom att se Sex and the City, väntat en evighet på vårat bagage, låst upp dörren till vår fantastiska lägenhet i Gamla stan, solat, ätit sjukt god mat, träffat ton av fransmän, 10 % av männen ser ut som "hej kom och hjälp mig" medans de resterande 90% av männen ser ut som gudar från ovan, 75% av dem raggar på en och de resterande 25 % är bögar, badat i havet med enorma vågor - för att sedan vara sjösjuk i timmar,  gått i timmar efter timmar, ätit en jäkla massa glass, har insett att alla större butiker har vakter, druckit så mycket vin så jag vet inte vad, kan även tilläggas att jag har aldrig duckit så gott vin som det fanns där, tydligen är turen också alltid på vår sida när vi är utomlands, förra året såg vi en flicka som blev påkörd och i år såg vi en man på moped som körde omkull och inne i matbutiken en dag så hör vi hur en massa vinflaskor åker i marken och hittar en man som fått en hjärtattack, flera kommer och hjälper honom och vakterna springer omkring och ringer ambulansen som tillslut kommer, ätit chévre till allt vi kunnat, blivit raggade på via tolk, har ett hundratals gånger mött folk på bussen, i matbutiken och på gatan som börjat prata med oss på franska och vi har stått där som två puckon och inte fattat ett skit, gått på gatan och hört en man som skriker, vänder oss om och ser en man som kör omkull med sin cykel, flyger över cykeln och får med sig Andrea i fallet, har ätit massor av maccaroner, färgat Andreas hår lila/grått/blått/vitt/silver/grönt,gult och vitt, ätit pizza i Italien, gått vilse i Monte Carlo vilket inte är så kul då 95 % av alla gator är upp- och nerförsbackar och trappor, skjutit champangekorkar i ansiktet, blivit skrämd till döds av Andrea när vi ska sova som x antal gånger har börjat skrika rakt ut för att hon har kryp i sängen - varje gång är det inbillning, dansat hela nätter med världens skönaste och snyggaste män, många av dem var gay, tog en tripp till new york, köpt vodka i en butik där kassa"mannen" var inte en dag över sju vårar, ätit kinabuffé i sängen, mirakulöst hållt oss till våra tre regler, skrattat åt Andrea som har spillt mat eller dricka vid varje måltid, blivit lite för fulla och lekt med vår porttelefon med betoning på VÅR inte de andras i huset, blivit utbjuden på middag - dock tack men nej tack och nej, det var inte en äcklig gubbe som frågade, bränt oss så vi var tvungen att sova på mage, råkat beställa in ravioli med tonfisk... - bara att äta och se glad ut, skrämt Andrea och låtsats vara ett kryp, träffat massa sköna typer, blivit nekade inträde till nattklubben vi brukar gå till för att vi inte är lesbiska, skrattat tills tårarna runnit, high club, stått och diskuterat fotona på kameran när en kvinna sticker ut huvudet ur sin lägenhet och säger nått på franska om att vi ska vara tysta och vi ber så mycket om ursäkt - två sekunder senare kastar hon en hink vatten över Andrea och jag som inte fattar ett skit vad som händer och står kvar och så skriker Andrea att jag ska akta mig - maken har nämligen sprungit till ett annat fönster och kastar ut ännu mer vatten över mig, shottat tequila, på grund av Andreas sjuka tvångstanke så slutade hon upp med en skinnflådd näsa, köpt cigaretter som hade världens äckligaste bild på paketet så var tvungna att riva sönder det för att ens förmå oss att röka ciggen, hängt med folk som inte säger hejdå utan "Love you bitches", druckit cola - men hur många liter kommer jag aldrig avslöja..., tappat ut både de ena och det andra från vårat fönster - på 3e våningen, druckit litervis av flirtinis, insett att jag aldrig kan hålla käften på fyllan, betalat 50 kr för vatten på krogen, blivit sjuk tackvare fläktarna i lägenheten, shoppat, festat med våra grannar, haft baksmällor som heter duga, dansat på en klubb för andra laget, skrikit, sparkat och kastat saker på Andrea för att hon aldrig vaknar av sin jävla väckarklocka, sett den brunaste vita människa i hela mitt liv - alltså vi snackar om en tvättäkta sol lapare, rudolf med röda mulen,blivit halvt ihjälskrämda av att en av dem som hyr ut lägenheten hade missat att vi skulle stanna två veckor och kommer och bankar allt vad han kan på dörren klockan 10 på morgonen, fått en hel del fula kommentarer för att vi har ignorerat killar som raggat på en, blivit sju in helvettes jävla less på en man som absolut ville veta vilket land vi kom ifrån, han gissade och gissade, usa, italian, australian, england, russian och när han efter vad som kändes som en evighet hade slut på ideer så sa han "africans"? wtf, varit på den sjukaste nattklubben i hela mitt liv, somnat på stranden och bränt sig, blivit bjudna på drinkar, sett poliser på häst, moped, i bil, gående, på cykel och på segways vilket också verkar vara det vanligaste i Nice, blivit förälskad i staden och slutligen gått och lagt sig för en sista natt i min favoritstad och ställt väckarklockan på 05.00.

09.30 vaknar jag, tittar på klockan och börjar skrika på Andrea, klockan är halv tio - inget svar, Klockan är halv tio Andrea - mumel, "klockan är halv tio på riktigt Andrea!!!!!!!" Vi båda flyger upp ur sängarna och rusar ner från loften och börjar springa runt, kastar grejer i resväskorna och skriker. Tillslut stannar vi upp, vem försöker vi lura med att vi ska hinna till planet som lyfter om 15 minuter? Startar min dator och börjar leta flyg från Nice vilket verkar vara omöjligt, det går inte ett enda jäkla flyg till varken Stockolm, Göteborg, Köpenhamn eller någon annan stad som vi kollar utan vi får alltså boka flyg hem nästa dag. Kastar ner det sista i resväskorna, käkar och börjar gå till ett hotell som Andrea vet är billigt och som hon tvivlar på kommer vara fullt. Vad tror ni det är när vi kommer fram? Jo, fullt. Vi får låna deras internet och hittar ett billigt hotell nära flyget som vi bokar på två röda och sen är det bara att gå tillbaka genom hela stan och till busstation. Hoppar på bussen eftersom att jag tror att jag sett hotellet när vi åkte från flyget, spanar ut genom fönstren hela resan, stannar vid ett stopp nära flyget men ser inget hotell men när bussen hunnit 20 meter så vad ser vi om inte hotellet och nästa stopp är flera kilometer bort. Åker till slutstationen och får vänta en halvtimme, efter några minuter börjar det regna. Hoppar av bussen på rätt stopp och börjar vandra, går förbi en bil och får för mig att titta in och där sitter en man och får ett bj, skyndar oss vidare och kommer till hotellet och får veta att vi inte får checka in på 2½ timme...., lägger oss vid poolen istället och när vi äntligen kommer upp på rummet och ska öppna Andreas väska så har den gått i baklås. Kan livet bli bättre?? Trodde helt seriöst att det var ute med oss men efter några timmars misshandel av väskan så lyckades vi bryta upp den med en pincett och kan äntligen andas ut. Och tack gode gud så tog vi oss upp morgonen efter och på planet till Stockholm, dock fick dom ropa efter oss i högtalaren på Arlanda för att vi inte stigit på planet heheh...... Men vi kom tillslut hem hela och lyckliga och jag längtar redan tills nästa gång jag får åka till staden.

Igår bjöds det på kräftskiva med fina vänner, hade hur jäkla kul som helst! Sånt här ska man göra oftare.
Idag mås det som man förtjänar och vad botar en jävulsk baksmälla bättre än bästa vän, hemgjord pizza och Bridesmaids?

Japp, Nice var amazing! Jag är kär i staden och jag längtar redan tillbaka! Kolla bara på bilden, hur kan man någonsin vilja lämna ett sådant ställe??
Men helt fel är det ju inte att vara hemma, hade det jätte mysigt med en massa härliga flickor igår och idag gjorde jag och Sofie en liten utflykt. Imorgon ska jag och Andrea äntligen, en evighet efter alla andra gå och se Bridesmaids. Har ju inte sett henne på flera dagar dessutom, nope, det går inte att få nog av kvinnan.

Lever forfarnade livet på Franska Rivieran, solar hela dagarna och dansar på nätterna, kommer hem när bagaren i bageriet bredvid kommer till jobbet. Igår blev vi dock nekade inträde till klubben vi brukar gå till - orsak? Vi var inte lesbiska. Haha... vi hade missat att det var nått gay, lesbian freebalblalbal evenemang. Men vi var inte ledsna för det, träffade några sköna typer på vägen hem och hade ganska kul ändå.
Blev dock skrämda till döds vid 8 i morse när någon ringde på vår porttelefon, med cement i skallen och nyvakna blev vi så rädda att vi inte vars vi skulle ta vägen och bara skrek åt varandra tills Andrea rusa ner från loftet. Troligen en rolig syn och att personen ringde på fel lägenhet och gick förbi vår dörr gjorde det hela bara ännu mer komiskt.
Andrea blåser håret nu och jag ligger i soffan med lätt sjösjuka, vågorna var så stora idag att jag trodde barnen som också badade skulle drukna när de spolades upp på stranden, men man förvandlas ju till ett barn igen och har verkligen hur kul som helst i vattnet.

Japp, jag och Andrea packade våra väskor och drog till Frankrike och Nice igår. Och ja, datorn är med så att vi kan använda den på planet och lyssna på musik i lägenheten. Jag har blivit helt kär i staden! Husen är vackra, människorna är snygga och maten är god. Har ätit den godaste maten i hela mitt liv, det var helt sjukt hur god pizzan vi åt igår var. Har gått runt i butiker i sju timmar idag, varav 1,5 av dessa timmar var på en enormt stor matvarubutik, tänk Ica Maxi och gångra det med tre, jag gick vilse där inne! Har precis kommit hem från en kväll i gamla stan med musslor, promenad, shopping, vackra utsikter samt världens godaste glass. Älskar livet.